Men vart är han!?

Åkte hem efter jobbet igår och gjorde ordning middag åt mig och lilldottern, stordottern skulle på bio me kompisen.

Efter maten åkte vi till KS för att hälsa på N som borde kommit upp på sitt rum efter operationen. De sa på uppvaket innan att han borde varit där vid fyra fem på eftermiddagen. Så när vi kommer till ett tomt rum blir vi lite förvånade. Pratar med sköterskan som ringer till uppvaket och där säger dem åt oss att N vill att vi kommer dit och vi får komma in för dem eftersom det bara är N kvar på uppvaket.

Väl inne på uppvaket så blir allt lite för mycket för lilldottern så vi går iväg en stund medans de kommer upp läkare från jouren och kollar på operationssåret som blödit igenom förbandet. Efter ett tag är de klara och lilldottern har lugnat ner sig lite och "vant" sig vid att se sin pappa i slangar och lite omtumlad.

Inte lätt för en tjej på 11 år

När vi senare kommer upp på avdelningen och N´s rum så känns det som om han kommer igång lite, han vill kolla mobilen och datorn och sätta på tvn men sen dimper det igen. Smärtlindringen fungerar inte riktigt och han får morfin och av det mår han illa ... Läkarna har dessutom ordinerat kontroll av puls och blodtryck en gång i halvtimmen så det blir inte mycket vila för honom under kvällen och natten.

Efter ett gäng timmar åker vi hem och när jag låst dörren hemma får jag ett sms av N som säger att han kräkts och mår direkt mycket bättre men att de har lagt smärtlindringen ner i fel ben via ryggraden (epidural) så nu ska de tydligen fixa det miss i nassen ...

som sagt inte mycket sömn för honom i natt.

Idag ska han iaf få besök av både sin mamma o pappa och sina döttrar på dagen - jag åker nog tillbaka på kvällen efter middag och sitter med honom tills han eller jag ska sova :)

Hoppas att N får träffa operationsläkaren idag och får lite besked om vad som gjorts och inte gjorts ...

//eVis

Kommentarer
Postat av: Birgitta Roven

Du skriver så bra det är roligt att läsa dina bloggar

det här var väl inte det roligaste men ändå. Niclas var väldigt trött när vi var där och hade ont förståss



2010-11-04 @ 18:55:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0