Känslor som bubblar upp som lava
Det finns en känsla som inte är färdigt bearbetad och som svider...både av salt i såren och i synen som jag blir tvingad att se vare sig jag vill eller inte, ska jag göra mig blind och låta saltet förtära mig.
Sanningen måste fram - den måste ut, frågan är bara hur till vem och hur kommer den att tas emot. Vill inte såra fler - det räcker med oss som redan har fått saltet i såren. Jag vet iofs inte om jag och lilldottern är ensam om att känna saltet - de andra kanske känner av sötma och lever lyckliga när vi inte längre är en del av deras liv, kanske rent av en lättnad.
Det är just det som bränner som rinnande lava - ovetskapen! Jag stålsätter mig inför varje möjliga risk och jag mår bra, jag klarar vardagen och jag kan prata om det.
Men så kommer en bild framför mina ögon som för mig ser ut som ett teaterspel, ett spel för galleriet. För jag vet vad som sagts mellan stramt viskande läppar, vad som sagt och vad som gjorts - ögon som har rullat i huvudet för att förtydliga det som sägs, suckar som lämnat lungorna för att uttrycka tyngden av orkeslöshet inför oförstånde omgivningar och påträngande människor.
ååå vad jag kan känna mig lurad - men det gör mig iofs bara mer stark och jag blir bara mer säker på mitt beslut, trots det så kan jag inte låta bli att förundras över en annan människas förmåga att kamouflera sig, föreställa sig. Stackars dem som inte känner till sanningen och inte vet vad som sägs bakom deras ryggar. Jag tar hellre den elaka otrevliga sanningen och lever med den än tror mig vara lycklig i ovetskap om vad sanningen egentligen innehåller.
USCH
//eVis
Men oj, låter som en jobbig sits du hamnat i! Vad har hänt? Hoppas det reder ut sig till slut. Stå på dig! Kram
Sänder dig en styrke-kram !
Men lilla du... låter inte kul det där. Jag hoppas ingen är dum mot dig. Och är det ändå så hoppas jag att du kan resa dig och visa dig större... låt dem inte komma åt dig. I slutändan har man bara sig själv. Kram
Tack Hannah
Peggy & Elastigirl - detta är inget nytt, jag har haft dessa känslor till och från i ca 4 månader nu. Men det är som att göra slut på ett gammalt gammalt förhållande med barn och allt - skillnade är bara att det inte finns något sex att sakna, i övrigt är det samma relation i princip (en gammal väl).
Skillnaden nu är att jag vågar skriva mer exakt hur jag känner - innan hade jag förhoppningar på att kunna få bearbeta allt tillsammans med min gamla vän, men de förhoppningarna försvinner i takt med vad jag får se. Även i takt med att jag själv blir starkare och självständigare. Så det är ingen fara på taket - jag bara bearbetar. kram
Det är bara bra att älta och bearbeta! Jag vet att man behöver det ibland.. ;) Jag kan för övrigt inte förstå hur man kan överge en vän (som hon verkar ha gjort med dig..) Helt galet ju. Man ska sätta sina vänner främst! Eller näst efter barnen i alla fall! Det tycker jag! Men jag tycker du borde prata med henne också, så att hon förstår att hon gjort/gör dig illa.
Kram//P
Peggy - hon fick ett brev på posten som hon fick göra vad hon ville med, har inte fått någon respons och inte heller någon reaktion. Så det var det :-/
Okej, då har du ju försökt i alla fall! Inte mycket att göra då. Men jag tycker trots allt att du ska stå på dig och visa att man inte gör hur som helst. Säker på att det kom från då? Modigt av dig att skicka det förresten! Kram från glass-P
Näe jag kan ju aldrig vara säker på att det kommer fram - går det att lita på Posten?!
Jag har stött på henne en gång och jag var den som "gick vinnande" ur den situationen skulle jag nog vilja påstå. Först ville hon knappt hälsa medans jag sa hej hej! Hennes son blev jätteglad och hon hälsade inte förrän hon såg att jag hade med mig lilldottern och då sa hon hej A ... istället för att säga hej till oss bägge! :) visar på att hon inte är mogen för att vara ens socialt normaltrevlig. Jag menar inte att hon ska ställa sig och prata med mig och leka att allt är honkeydory - men man kan vara hövlig åtminstone!
Nja, tänkte snarare på om någon annan i hennes familj hämtat posten...
Håller verkligen med dig om att man ska vara "socialt normaltrevlig" (bra uttryck :), vad lär man annars sina barn???
Jag tror att allt beror på att hon innerst inne är olycklig, vet av egen erfarenhet att om man är olycklig över livet i allmänhet så orkar man bara inte med något, MEN det är då man ska vända sig till sina vänner och inte från dem. Goda råd och sanningar måste man kunna ta.. :)
