Usch
Vissa saker blir så mycket enklare
Eller?
Är det så att vissa personer tycker sig besitta rätten att trampa på folk utan att behöva se över sitt eget betende över huvudtaget? Deras skuld till hur saker och ting faktiskt blir är inte relevant?!
Eller?
Står det skrivet någonstans där jag missat att läsa att man kan bete sig som skit och hoppas guld tillbaka? Vart i ligger logiken?
Karma säger jag bara KARMA
"What goes around comes around"
//eVis
Namn
funderat lite på det där med namn och när jag och N skiljde oss så kändes det som att jag ville fortsätta identifiera mig med mitt ingifta efternamn speciellt eftersom mina barn har samma efternamn, nu känner jag att jag vill inte det längre - så jag har valt att ta tillbaka mitt efternamn som ogift.
Det känns skönt - jag är den jag är mig själv
//eVis
Ibland så ...
MEN KOM OCH NYP MIG ELLER VÄCK MIG för jag tror jag är i en konstig dröm
Salvador Dali - Metamorphosis of Narcissus
Lite utrymme och sen så är jag tillbaka till verkligheten - nu hoppas jag bara att jag får vara i där och slippa bli inkastad i den där konstiga världen som känns som en märklig dröm och som jag numera så gärna tar avstånd från.
//eVis
Affärsmiddagar
Nu fick jag på nosen av dem jag träffade igår på just en affärsmiddag. De undrade varför jag inte hade figurerat tidigare eftersom jag ändå hade varit med i branschen så pass länge som jag har, jag fick så där och förklara hur jag såg på saker o ting och böja mig för majoriteten som sa åt mig att nu fortsätta att delta i så många som möjligt. Jag tror att jag kommer att delta på fler men definitivt inte alla tillfällen.
Hur som haver så träffade jag massor av människor som jag har daglig eller åtminstone veckovis kontakt med och det är helt ljuvligt vilket lyft man får i sitt intresse för sitt eget jobb när det blir så härliga konversationer mellan oss kolleger, samarbetspartners och konkurrenter. Att sen få höra att man som jag då borde skryta mer och vara lite mer kaxig är nästan farligt för en sån tjej som mig, måste lägga band på mig själv och inte falla för att göra som dem säger. Men jag ler inombords :O
Så här fint var det dukat när vi kom och satte oss till bords och lokalen var superbra och maten underbar - men sällskapet var bäst!
//eVis
Manipuleras eller manipulera?
Eller är det att leva efter hur andra är bara?
Jag kommer ställas inför många sådana här frågor i framtiden - vill veta om det jag gör är omoraliskt eller helt ok, lever jag efter hur jag vill vara som person när jag gör så här eller faller jag faktiskt i en klyfta av gråzoner mellan moralernas och omoralernas rike.
//eVis
Idé sprutan
Egoister kallar jag de personerna - tröttsamt att alltid få vara den där som ska ta hand om situationer som andra tycker är obehagliga eller rent av smetiga. Men vet ni vad - det är slut på det!
Jag ser definitivt mina egna fel och brister och jag är villig att ändra på dem - men bara om du ändrar på dina fel och brister om än bara uppmärksammar dem till att börja med!
F-ck off untill then!!
//eVis
Haha men va fan haha
Jag berättade igår för hjärtat om min dröm och jag ser hur hans käkar börjar gnaga och frågar varför han verkar sur. Då berättar han att han oxå drömt ett antal gånger om att han fått "sätta L på plats". Han säger oxå då att han tycker hon har varit så orättvis och rent av elak som inte kunnat ge mig en anledning till varför allt blev som det blev. Gulle som blivit lika illa berörd av allt och kanske framför allt för att han såg hur dåligt jag mådde över hela situationen.
Jag tror ändå att många drömmar har sina syften, de är tillför att bearbeta eller förbereda, i detta fall tror jag på förbereda för idag när vi var i Vaxholm och åt middag så gick L med hela sin familj förbi utan att se oss och vet ni vad - jag kände ingenting! Honär pase i mitt liv och jag vet att jag klara mig lika bra om inte bättre utan henne.
Faktiskt ett skönt konstaterande
//eVis
Reflektioner i vardagen
Det är superpackat med folk på stranden och vi känner både en och annan. Jag som förut skulle ha gått och hälsar på alla bara för att låta dem veta att jag var där - ligger kvar och bryr mig inte om ifall de ser mig eller inte, otroligt skönt att vara så så så jag vet inte ens vad det heter, oberoende kanske?!
Det roliga i det hela är att jag vet egentligen inte heller vad det är som har gjort att jag ändrats - bara det faktum att jag ställts inför att vara ensam mycket eller det att jag bara blivit äldre. HAha näe det kan inte vara för att jag blivit äldre för jag blir ju bara yngre och yngre eller hur hihi.
//eVis
626
Med risk för att göra bort mig så skriver jag detta inlägg men det är så många som lider av problematiken eller svagheten, kanske det är så att jag inte kan låta bli längre. Den som läser får väl utvärdera sig själv och sen ta åt sig eller inte, det är inte riktat till någon specifik person däremot blev jag ruskigt nog påminnd om fenomenet när jag kom till jobbet i morse.
Det finns de människor som trilskar sig in överallt, letar upp information och händelser - viktiga som oviktiga och lägger den i sin egen lilla "bank" av information och sen när man minst anar det så kommer det upp igen, det läggs upp på bordet som en höna från att ha varit en fjäder bara för den personens egen vinning.
Att människor ska trampa på andra för att komma högre själva är bland det svagaste och vidrigaste en människa kan göra i mina ögon. 
Hos barn kallas dem för mobbare - bland vuxna kallas de för översittare!!
Hos barn kallas de mobbare - bland vuxna kallas dem översittare!!Om du känner igen dig - kan du inte kommentera detta inlägg, du får göra det anonymt och förklara för mig vad det är som känns så bra, att trycka ner någon annan i fotsulorna för att själv komma lite högre upp?
För egendel så sjunker jag hellre lägre för egen hand bara jag är ärlig och inte går över lik för att komma dit jag vill.
Vilket sätt har du valt?
//eVis
Hjärtat slår så hårt ...
När jag känner så mycket så blir jag rädd för mig själv, vart ska jag göra av alla känslor? Vem ska jag lägga dem över utan att kväva den stackaren?
Gråten bränner bakom mina ögonlock som brännjärn, den vill fram och jag skulle gärna släppa fram den om jag inte hela tiden var någonstans där det inte lämpar sig eller om jag inte vore så uppe i allt som händer så jag inte har tid att släppa fram den.
Att fina ro är något som jag måste ta itu med, jag vet just nu inte hur jag ska göra det, när jag ska göra det. I vaket tillstånd måste jag försöka göra det, för när jag väl sover så måste jag bara få sova. Sömnbristen kommer att knäcka mig före gråten så när jag bryter ihop, vem är där och tar upp bitarna av mig? Vem plockar upp mig och pusslar ihop mig igen?
Jag behöver inte bli exakt som förut – mitt hjärta får gärna bytas ut till ett som inte bankar sönder min bröstkorg, mitt huvud får gärna vara ett som kan hantera saker annorlunda som inte bryr sig så mycket om sin omgivnings åsikter, min fysik i övrigt får gärna vara likt en fitness modell så kanske jag rent fysiskt orkar bära upp allt jag har i mitt bankande hjärta.
Just nu försöker jag gå med huvudet högt – jag har glömt bort hur man frågar om hjälp och jag vet att jag kommer att behöva göra det, det snart dessutom. Annars kommer vattenytan vara ovanför näsan hur högt jag än håller näsan.
Ge mig en semester med familjen som ger oss lugn – eller vem vet det kanske inte hjälper att fly?
//eVis
Varför ska det vara så svårt?
Vi pratade inte alls om porrfilmer, olika ställningar, sex med samma kön osv ... det var rent, kliniskt och verkligen sakligt. Jag förstår att en biologilärare kanske inte har tänkt sig att behöva ha sexualundervisning med diskutioner som är det ok att vara fler på samma gång, kan man ta den i tvåan, hur har två tjejer egentligen sex osv osv...
Därför är program som "Fråga Olle" så bra och undervisande på ett annat plan, nu går även Manne Forsberg ut och berättar att han föreläser om frågor som ungdomar idag kanske inte vågar ta med sina egna lärare eller föräldrar.... BRA !!
Själv hoppas jag (och det gör väl alla föräldrar) att mina barn ska våga fråga mig om det är något de undrar - sen vet jag ju inte om jag kan svara på det dem frågar men jag ska då banne mig göra mitt bästa.
Att lägga locket på är ju som att säga fy skäms!
Näe fram med fler filmer i undervisningssyfte, bra människor som ungdomarna kan vända sig till och mer öppenhet i allmänt.
Hur vill du att det ska vara ?
//eVis
Kan vi kan dom !
Idag fick jag ett mail från en gammal vän M, hon ville att vi skulle ta en fika och prata lite. Våra döttrar går i samma klass och vi har samma arbetsplats - så det finns mycket som kan diskuteras. Vi har kännt varandra sedan våra stora tjejer var pyttisar men för tre år sen mådde varken M eller jag bra och det gick åt helskotta! Vi bröt..
Idag gjorde vi upp - sa våra förlåt och kom fram till att bägge hade saknat varandra och att vi skulle glömma det som varit. Vi är bägge på ett bättre ställe än för tre år sedan och kan hantera situationerna annorlunda mot då. Vi behöver även vara där som vänner för våra döttrars skull oxå, de två gillar varandra väldigt mycket men har svårt att vara starka tillsammans det finns en del yttre påverkan som vi ska försöka göra lite mindre påfrestande.
Jag tror att kan vi så kan även de yngre - vi måste bara vägleda dem rätt ....
Känns skönt och ser fram emot vad framtiden har att utvisa :)
//eVis
Midja smalare än huvud!!
Ralph Lauren har i en annons gjort modellen Filippa Hamiltons midja smalare än hennes huvud med hjälp av retuscheringsprogram - varför kan man ju undra?
Snacka om att förvrida bilden av hur en kvinnokropp ser ut .. !! Jag blir otroligt upprörd över att det verkligen går till så här - tänk alla de unga påverkningsbara tjejer och killar som inte förstår att detta är retuscherade bilder och som försöker efterleva de mått som modellerna får på bilderna !!
GALENSKAP!!
Tacka vet jag Lizzie Miller som jag tidigare skrivit om - där är verkligheten och den är fortfarande VACKER ... det som Ralph Lauren försöker prestera med Filippa Hamiltons bild är otäckt och fult, enligt mig.
Vad tycker du ?
eller 
//eVis
Arbetslivet idag ...
Men alla har inte den lyckan
En del blir avskedade för att de anmäler fel som sker under sina vardagliga rutiner, brister som finns på arbetsplatsen eller rent av för att företaget ska spara pengar och varslar folk för att senare återanställa dem på nya tjänster med lägre löner.
Får ett företag vara så "elakt" och svaret är dessvärre JA - företag har idag många regler och lagar att följa, men de är väldigt sällan som de gör något rent olagligt. Fackföreningarna idag är dem jag egentligen vill ifrågasätta - vilka jobbar DE egentligen för?
Minns ni för fler år sedan då det var en ung kvinna som anmälde fel och brister på ett ålderdomshem, där de låg i sina sängar längre än de skulle och missköttes helt enkelt. Hon fick priser och hyllades av många.
Idag har vi samma situation med Peter Magnusson på Södertälje sjukhus, man kan läsa om honom på expressen.se. Skillnaden i detta är att det är inte företaget som är anmält utan Peters kolleger. De har använt sig av främlingsfientliga kommentarer och detta har Peter protesterat mot via media då inte ledningen har tagit tag i problemen då han anmält dem dit. Sjukhusledningen med VD Mikael Runsiö har gått ut offentligt och tackat honom och sagt att han gjort rätt. Trots detta vill de tvinga honom att byta arbetsplats och tjänst.
Så där har ni det - han har sin anställning, företaget tackar honom för hans insatser men vill ha honom på en annan plats. Vad gör facket, dem som ska hjälpa anställda i dessa situtationer?
Hur ska svensken våga visa civilkurage när inte stora företagen gör det?!
//eVis
Lizzie Miller!!! <3
Lizzie Miller är 20 år och hade blivit beordrad av sin agentur att banta (trots att hon är plusmodell) ner sina 80 kg som är fördelade på hennes 177 cm!! Hon har ett BMI på 25,5 vilket är på gränsen till överviktig, men fortfarande normalvikt.
Men Lizzie gjorde nåt som alla borde våga - hon klädde av sig och visade sin oretuscherade kropp i tidningen Glamour. Efter det har agenturen ändrat åsikt eftersom just det numret sålde slut i ett nafs.
Så för mig är det fortfarande lika viktigt som alltid att återigen ta upp frågan, hur ska det idealet som media förmedlar egentligen vara och framförallt, ska det verkligen tillåtas att retuschera bilderna på modellerna så att alla unga tjejer får sådana förvridna bilder som de senare försöker efterleva?!
Verkligenheten är ju den att vi ser ut som Lizzi Miller utan retuschering eller operationer!
Vad tycker du?
Foto: Walter Chin
//eVis
Blond Mellanblond eller Mörk
Jag är rätt ombytlig av mig och just nu känner jag att jag håller på o tröttnar på den hårfärgen jag har, känns slitet och trist...
Vad tycker ni?!
Blond (- den färg jag har nu) Mellanblond eller rent av helt Mörk
//eVis
Jag är sambo med min exman <3
Efter en kraftig operation som mitt hjärta genomgick -02 flyttade vi isär och jag begärde skiljsmässa. Vi skrev på papprena och jag hade en egen lägenhet för första gången i mitt liv.
Barnen bodde hos oss varannan vecka och livet rullade på - det var varken härligt, lyckligt eller dåligt. Men någonstans mittemellan hela tiden. Eftersom hjärtat och jag hade varit tillsammans i 12 år när vi skiljde oss var det svårt att vara utan honom och det slutade med att vi umgick väldigt mycket även fast vi inte bodde ihop och även fast vi inte var ett par.
Sen sommaren -06 kunde vi inte lura oss själva längre, vi blev ett par igen och på hösten flyttade vi ihop. Nu har vi levt tillsammans som ett par sedan hösten -06 i vår gemensamma nya lägenhet och vi har lyckats väldigt bra hitintills tycker jag. Vi är öppna och har ett vänligare sätt mot varandra än vad vi hade innan vi skiljdes.
Att gifta oss igen är nog inte vår melodi - vi har bytt ringar och lovat att leva tillsammans så länge vi älskar varandra och det är gott nog!
Jag tror någonstans att hade inte hjärtat gått igenom sin operation och behövt ändra sitt liv så radikalt som han gjorde hade vi nog inte alls varit ett par idag. Jag tror inte heller att man kanske finner tillbaka till varandra om man inte behöver omvärdera sin situation så pass mycket, det krävs ändå rätt mycket självinsikt för att kunna gå tillbaka till någon som lämnat en själv. Han fann en ödmjukare sida hos sig själv under den tiden som han var tvungen att omvärdera sitt liv, från att själv varit aktiv både på fotbollsplanen och bandyplanen till att inte vara aktiv alls. Det krävs också mycket, mycket människa till att klara av det.
Hjärtat har dock funnit det möjligt att både åka skridskor, skidor och han är en omtyckt tränare för stordotterns fotbollslag idag istället för att själv utöva idrotten. Han lägger ner en stor del av sitt hjärta i alla fotbollstjejer och får förmodligen lika mycket tillbaka eftersom han fortsätter år efter år.
Så när jag läser artikeln i aftonbladet.se så känner jag igen mycket av det som Johanna berättar!
Foto: Johan Skyman
//eVis
Skulle du kunna ? ge upp hoppet om sex
Idag läste jag artikeln där Katerina Janouch får frågan om brevskrivaren ska ge upp hoppet om sex? Men när man läser närmare så handlar det om mer än så - det är frågan om att leva ensam eller ha ett förhållande som är den egentliga frågan.
För det första så framgår det inte om det handlar om en kvinna eller en man vilket borde vara ointressant men samtidigt så kan jag inte sluta undra över om jag inte tycker det är mer märkligt att en kvinna lever ensam än att en man gör det. Kvinnor har väl en biologisk klocka som tickar snabbare än vad män har? och då blir det väl mer att männen kommer på försent att oj nu kanske jag skulle haft familj för längesen ... medans kvinnorna kanske inte väljer att leva ensamma utan att det bara blir så av olika anledningar?
I min närhet finns det både män och kvinnor som lever ensamma och är lite äldre (över 40 år) och som jag förstår det så njuter de mer av att leva ensamma än ångrar att det. Jag skulle definitivt inte kunna leva utan min sambo - vi har provat att vara separerade och ärligt talat, det var kul en stund men sen saknas den där andra halvan av en själv och man vill ha tillbaka den och känna sig hel igen. Det är inte bara sex, utan det är även relationen som sig att ha någon att dela upplevelser och känslor med.
Skulle du kunna leva utan en partner, vare sig det handlar om sambo, make/maka, särbo eller KK?
Tillägg efter fler kommentarer: Det är märkligt hur olika vi ser på förhållanden, även fast förhållanden (för det mesta) går ut på samma sak - tvåsamheten.
En del ser det som räddningen från att vara ensamma, en del ser på det som räddningen på ekonomi, en del ser på det som räddningen för barnen osv osv ... men får man lov att vara egoistisk i ett förhållande.
Får man vilja vara ensam, får man lov att önska mer sex, får man lov att önska mindre sex, får man lov att önska mer gemensamhet osv osv ...
Ska man vara överens om vissa saker innan man blir ett par eller tror ni att det löser sig av sig självt längsmed vägen? Eller är det risken man tar att man kanske inte passar ihop ju längre tid som går och ju mer man lär känna varandra?!
//eVis
Straffskillnader i Sverige?!
Jag kan inte sluta förvånas när jag läser dagens Aftonbladet.se och hittar två relativt lika artiklar angående något slags våld.
Den ena artikeln handlar om en man som våldtagit ett barn från sex års ålder, hur länge eller många år framgår inte, och han blir dömd till 3 års fängelse för våldtäkt mot barn , sexuellt övergrepp mot barn samt sexuellt ofredande - alltså tre olika brott! Han blir skyldig att betala ett skadestånd på 15 000 kr till flickan!
Den andra artikeln handlar om en 18 årig kille som väljer själv att tatuer in en förkortning för Förstörd För Livet, vilket innebär FFL. Samma förkortning som det kriminella gänget Fucked For Life har. Det kriminella gänget blir förbannade av någon anledning som inte framgår på killen och tortyr-om-tatuerar killen och kräver hans föräldrar på ett femsiffrigt belopp som lösen! De två killarna blir dömda till 2 år och nu ytterligare 6 månader i fängelse för detta.
Hur kan man ha så lika korta strafftider på dessa två så otroligt olika grova brott?
Vi talar om en man som har utnyttjat en flicka under vad jag tolkar det som flera år och en kille som fått en tortyr -tatuering (alltså ett brottstillfälle) och straffen blir ungefär lika långa, det skiljer 6 månader på de två straffen?!!
För mig finns det ingen rim och rison i detta. För mig är det uppenbart att flickan har lidit större skada än vad killen har och därför borde hennes situation uppmärksammas med att brottslingen får ett längre straff. Sen att säga att de gånger hon blivit våldtagen bara skulle vara värt 15 000 kr är ett hån, ett skämt - ett elakt skämt, snacka om att domstolen säljer henne billigt!
Varför har vi dessa två egentligen praktexempel att ens jämföra? Hur kommer det sig att det får vara så här - är det rättvist, är det rättvisa dessa två olika brott som straffas så lika?!
Den som vet och kan svara får gärna göra det för jag blir då inte klok på nåt av det - jag blir bara uppgiven och ledsen och känner så mycket för den flicka som fått utstå detta.
Självklart känner jag även för killen - traumat han gått igenom är inte något någon ska behöva uppleva, men utan att föringa det han varit med om så tycker jag inte att straffet för flickans situation är rättvis. Det borde vara ett betydligt strängare straff för det brott som hon blivit utsatt för!
Fru Justitia?!
//eVis
