Low point!

Igår kväll vill jag inte ens prata om - mitt livs lowest point.

Hjärtat skickade ut mig på promenad med M och jag gjorde det - tur var nog det. Tack M för att du lyssnar och ger bra tips och råd, ska försöka ta dem till mig oxå men måste först försöka den vägen jag själv valt innan jag går vidare på nästa väg.

Känner just nu att jag helst inte vill åka hem, vill vara borta från alla problem och bara försöka överleva tills i morgon, orken tryter sååå snabbt nu. Det är lite för mycket hela tiden.

Inatt sov lilldottern bredvid mig i sängen hela natten, snusade på som en liten ängel... själv låg jag och vred o vände, när jag väl hade somnat ja då kom så klart plogbilen och plogade utanför mitt sovrumsfönster - tack för det!

Tog en liten sovmorgon och hjärtat fixade iväg tjejerna till skolan och allt vad nu behövdes, jag fick gå upp helt ensam i lägenheten och duscha i lugn och ro, klä mig utan att någon behövde något av mig och sen ta mig till jobbet. Tack för en skön morgon!!

Möte på morgonen på jobbet - fått en utmaning som jag antar och hoppas på ska ge mig massor av energi! Pratat med chefen som kommer kolla om det inte tar för mycket tid och sen får vi väl se om jag kommer att ingå i projektet eller inte. *hoppas*

Hur har ni det där ute?

//eVis

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0