Visst är vi väl ändå
ganska lika allesammans ..
Om man riktigt tittar på hur alla fungerar i ett samhälle så är vi inte så olika varandra. Det finns moral, normer och etik som är grundläggande. Utanpå det så lägger man till sina egna värderinar och erfarenheter så börjar den lilla lilla skillnaden synas.
Sen finns ju även arv och miljö - de är nästan lika viktigt som genetiken (enligt mig) hur man får sina värderingar och sina erfarenheter.
Det finns de som får allt på ett silverfat - e de bättre?
Det finns de som får kämpa sig till allt - e de bättre?
Sen finns de dem som fått lite och kämpat lite oxå - e de bäst?
Men utöver det så är vi grundläggande väldigt lika varandra - eller?
Det finns givetvist alltid de som är fanatiska och fundamentalister.... men jag anser väl inte dem tillhöra majoriteten kanske ... men är det majoriteten som är normen?
vad är normen? ska det vara mallar för hur vi är och gör?
vem bestämmer vad som är rätt och fel?
Ibland blir jag så fundersam att jag nästan blir galen - måste alla vara likadana? ska det vara likadant hela livet, inga förändringar alls, ingen galenskap alls? Bara samma visa dag ut och dag in, dag ut och dag in ....
Gå till jobbet, hem o umgås me familjen, skjutsa hit o dit, hämta där och lämna där
Träna själv samma pass som alltid, umgås me samma människor som alltid
Prata om samma saker som förut och aldrig uppleva något nytt ...
Vilket sidospår det blev i detta inlägg - men jag är nog kvar i hamsterhjulet ovanför här ....
Tilläggas bör att bara för att jag har dessa funderingar så innebär det inte att jag är olycklig - jag trivs med min familj med mitt jobb med min sambo är jag lycklig. Undrar bara ibland om livet för alltid ska vara på samma sätt. Rena framtidsfunderingar alltså.
//eVis
Det viktigaste för mig är att vara lycklig :)
Jag gillar inte hamsterhjul. Är väl därför mitt liv är som det är kanske. Men jag gillar att känna mycket, gråta mycket och skratta högt. Det är då jag liksom känner att jag lever.... =)
