eVis eVis

Du vet hur det är att sitta i ett rum med en person som du känner men har inget att säga - det blir pinsamt och jobbigt rent av stressigt.

När du kan njuta av tystnaden tillsammans med en annan person då har man nåt en inre frid, en inre säkerhet som säger dig att du inte behöver babbla på om allt omöjligt löjligt bara för att hålla låda.

Att sen dessutom vara ensam och kunna bara vara - inte behöva göra något för att sysselsätta dig själv - då har du definitvt kommit till insikt med dig själv och blivit säker på dig själv.

Jag satt just och tänkte på hur tråkigt det var att vara ensam, att bägge döttrarna är borta och gör sitt, hjärtat är på jobbet och gör sitt. Då jag även fick insikt med att jag faktiskt kan välja att göra vad jag vill och väljer att vara ensam, sitta och slappna av och bara njuta av att vara just ensam. Det har tagit mig tid - men jag är där nu.

Jag gör det jag vill när jag vill och under de förutsättningar jag väljer :) för det innebär det inte att jag har tappat ömkan och medlidande tvärtom  - det ger mig större utrymme till eftertanke och medkänsla.

//eVis