Ett samtal på fejjan ... min monolog - dialogen borttagen av respekt ... *puss* du är en så skön brud...
Fråga: hur tänker du då?
jag har en tendens att bli lite som den jag umgås med och tappar bort mig själv i att försöka anpassa mig - det är en bra egenskap men ibland är den jobbig då man förlorar sitt ankare blir liksom extra svårt att hitta "hem" igen då
... min ärlighet är nog lätt att uppskatta på håll - men jag är nog svår att leva med, har lite väl lätt för att vara ärlig ibland och glömmer bort de sociala spelet, har väl förmodligen någon form av bokstavskombination precis som min lilldotter säkert har :)
Men jag börjar hitta hem och känner mig säkrare för varje dag som går ... bara att ta babysteps och hoppas att marken bär
Jag skriver dagligen till mig själv :):) det fungerar otroligt bra som terapi när man kan gå tillbaka och läsa det man skrivit då ser man verkligen de små små stegen som man har tagit
o det är ju så ... när man står med skiten upp till knäna så vet man sist och slutligen vem som hjälper en upp och vem som lämnar en att fortsätta sjunka
jo det är nog så!
- det börjar väl lägga sig och besvikelsen är inte lika stark längre ... har dock inte träffat vännen under hela tiden heller så jag vet ju inte hur jag känner när vi väl träffas. Det är ju lite som att avsluta ett förhållande :(
Men gud. Låter ju inte bra alls jue... Hoppas ni hittar tillbaka till varann.. :) Kram//P
Vi är många sköna brudar..du är en av dom:-) Jag finns här-lyssnar gärna..Medmänsklighet finns det alldeles för lite av i denna egovärld.Oavsett om man känner varann eller ej så kanske det kan medföra vänskap för livet! Puss
Lita på ditt hjärta och följ det, det brukar alltid fungera. Man kan också fråga sig själv "Blir det här bra för mig?" Om man inte tycker att det är viktigt så får man försöka "släppa". Det tar för mycket energi att gå och grubbla. stor kram
Vad hände förresten? Hoppas i vilket fall att du är gladare nu:) <3
Vad hände ? Jag blev utskälld och har fortfarande inte fått någon förklaring om varför, försökte prata om det vid ett senare tillfälle (tre dagar senare) men blev utskälld igen då istället. Så nu ligger vår vänskap på is, på hyllan eller på vänt. Jag har ingen lust att bli utskälld igen så fort jag öppnar munnen så det är lika bra att hon får komma till mig när hon är redo iså fall.
Jag är som sagt mycket gladare - försöker bli mig själv mer och mer för varje dag som går. :)
<3 Tack för omtanken
Du vet att folk som skäller på andra ofta gör det för att de innerst inne vet att den andre har rätt, eller så är personen i fråga bara osäker på sig själv. Ta inte åt dig, stå på dig! Din vän inser nog så småningom hur det ligger till och slutar skälla på dig.
Ha en mysig helg! Kram:)
Grejen är den att vanligtvist - tidigare när det har varit småkonflikter om olika åsikter osv - så har hon eller jag kunnat komma tillbaka och säga att mmm det var kanske inte så jävla bra gjort det där eller liknande. Därför vart jag så otroligt förvånad då vid det senare tillfället att hon "fortsatte" att skälla ... trodde att vi skulle kunna prata om det då?! :(
