Mitt hjärta är 100 kg lättare

Idag träffade vi skolpskykologen igen, vi fick ju från början en stabil och varm känsla av henne då vi träffade henne första gången och jag måste vidhålla att hon inger en trygghet och ett lugn som jag själv förmodligen inte alls förmedlar just nu.

Hon gick igenom resultaten med oss och vi fick veta massor som gjorde oss häpnade och otroligt förvånade. Det finns en tanke bakom hur vi ska gå vidare men lilldottern kommer inte att behöva träffa skolspykologen igen, däremot kommer det att bli fler tester bla för dyslexi, hörseln ska kollas och jag tror samtidigt att vi ska gå till en optiker. Skolspykologen kommer att lägga mycket av jobbet att göras på mig och hjärtat men oxå på skolans ledning. En åtgärdsplan ska finnas och förhoppningsvis kommer den att presenteras redan på utvecklingssamtalet den 3:e december. Nu rullar det på.

Jag kommer till jobbet och det känns som om jag har brinnande eldklot i ögonhålorna och en stenbumling ligger i halsen och guppar - ringer mamma - och börjar störtböla och hon pratar mig igenom allt och nu känns det bara skönt, bra, enkelt och hjärtat mitt är 100 kg lättare. Kan det vara så här enkelt? Varför har vi inte gjort detta tidigare? Nu kan jag börja leva livet igen och arbeta med min lilldotter mot ett bättre mål för henne och oss som familj - där det handlar om att prata på ett enkelt sätt och på ett beskrivande sätt i framtiden.

djupt andetag och en lång skön suck

//eVis

Kommentarer
Postat av: annika

Va skönt gumman, hoppas nu att allt löser sej och att lillskruttan får den hjälp hon ska ha.( men .... va observant och blir det inte bättre så va krävande det har du rätt till det får inte bli för utdraget och segt för då behövs det nåt mer). Jag finns här att ventilera med om du behöver. Jag vet att det är lite kämpigt men det blir bättre när man vet hur man ska hantera allt.

Massa god natt kramar

2009-11-24 @ 23:49:10
URL: http://momtofour.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0