Skulle du kunna ? ge upp hoppet om sex
Idag läste jag artikeln där Katerina Janouch får frågan om brevskrivaren ska ge upp hoppet om sex? Men när man läser närmare så handlar det om mer än så - det är frågan om att leva ensam eller ha ett förhållande som är den egentliga frågan.
För det första så framgår det inte om det handlar om en kvinna eller en man vilket borde vara ointressant men samtidigt så kan jag inte sluta undra över om jag inte tycker det är mer märkligt att en kvinna lever ensam än att en man gör det. Kvinnor har väl en biologisk klocka som tickar snabbare än vad män har? och då blir det väl mer att männen kommer på försent att oj nu kanske jag skulle haft familj för längesen ... medans kvinnorna kanske inte väljer att leva ensamma utan att det bara blir så av olika anledningar?
I min närhet finns det både män och kvinnor som lever ensamma och är lite äldre (över 40 år) och som jag förstår det så njuter de mer av att leva ensamma än ångrar att det. Jag skulle definitivt inte kunna leva utan min sambo - vi har provat att vara separerade och ärligt talat, det var kul en stund men sen saknas den där andra halvan av en själv och man vill ha tillbaka den och känna sig hel igen. Det är inte bara sex, utan det är även relationen som sig att ha någon att dela upplevelser och känslor med.
Skulle du kunna leva utan en partner, vare sig det handlar om sambo, make/maka, särbo eller KK?
Tillägg efter fler kommentarer: Det är märkligt hur olika vi ser på förhållanden, även fast förhållanden (för det mesta) går ut på samma sak - tvåsamheten.
En del ser det som räddningen från att vara ensamma, en del ser på det som räddningen på ekonomi, en del ser på det som räddningen för barnen osv osv ... men får man lov att vara egoistisk i ett förhållande.
Får man vilja vara ensam, får man lov att önska mer sex, får man lov att önska mindre sex, får man lov att önska mer gemensamhet osv osv ...
Ska man vara överens om vissa saker innan man blir ett par eller tror ni att det löser sig av sig självt längsmed vägen? Eller är det risken man tar att man kanske inte passar ihop ju längre tid som går och ju mer man lär känna varandra?!
//eVis
Hihi retsticka! Hoppas allt e bra med dej gumman och med din lill tjej! Funkar det bättre för henne nu? Felicia har fått en tablett som heter abillify och den gör underverk ( tror jag ska prova lite på den stora dottern med ,hihi hon e rätt hetsig )
Ha en bra kväll!! kram kram
Näää, fy faaan vad tråkigt ;)!
Hej!
Intressant fråga, på många sätt.. Jag vet ju, av egen, hårt förärvad erfarenhet (du vet vad jag menar..=)att det finns människor som kan leva i ett förhållande utan sex, och är olyckliga över det, och därför söker sig utanför ramarna, men ändå väljer att ha kvar sin trygghet på grund av tex sina många barn..Samtidigt som man vill ha kvar spänningen som finns med tex en liten älskarinna, som man kan göra allt det där som man saknar och längtar efter med...medan sambon får vika tvätt och laga mat liksom.. jag tycker det är helt fel, i en sund relation bör man ha sex (i alla fall då och då), och man bör inte stanna i en relation pga av barnen (i alla fall inte när den varit dålig i flera flera år...)så, mitt svar blir nog att jag hellre lever ensam (sex kan man få på många sätt), än olycklig i en parrelation. Finns nog inga människor som känner sig så ensamma som de som har ett dåligt förhållande.
Kram på dig! /P
Nej aldrig i mitt liv hehe inte för att jag är rädd för ensamheten för den har jag oxå fått prova på.
Nu är jag så nöjd med mitt liv o val av partner även om man tycker det är skönt att få vara ensam ibland,men hellre är jag ensam än stannar i en taskig relation om det skulle vara så!kram kram
Hejsan!
Såg ditt inlägg bredvid artikeln på expressen och har samma funderingar. Själv är jag av det manliga könet och runt 40 trakten men till skillnad från brevskrivaren så har jag förhållande och familj. Men jag måste erkänna att mitt intresse för det motsatta könet (inte bara frun) långsamt försvunnit. Själv tänker jag välja ett liv utan vare sig sex eller partner - ungarna 50% och jobbet känns helt ok. Det som känns viktigt är faktiskt kompisar.
Juste blogg!
Nn - har du tagit ett aktivt val och lämnat din fru menar du eller har du funderingar på att göra det? Tycker det är modigt att göra det om du gjort det redan. Jag har en manlig vän som lever så som du vil välja att leva - han hamnade i situationen ofrivilligt men trivs nu väldigt bra med det. Lycka till!
Jag läste också denna artikel på expressen. De lite tråkigt att de inte finns mera i inlägget att gå på. Om jag nu ska prata om mig själv, så sitter jag i samma situation. Jag tycks aldrig hitta nåt som intresserar mig. Och sex har jag inte haft på länge. Intresset är helt borta. Istället har jag börjat med en del hobbin. Inte för att tänka på annat än sex. Men så fort jag tänker på att ha sex med en kvinna, så känns de inte så intressant längre. De känns mera som att, "ja kanske nån dag" Och jag har även tänkt om jag skulle vara intresserad av män. Men de är jag inte. Så jag är inte homosexuell. Kärlek har aldrig varit något som jag haft tur i. Har provat en hel del dejting sidor. Upttäckt en sak, alla har sånna höga krav. En del vågar man helt enkelt inte ens kontakta. Eftersom kraven är så skyhöga. Ensam har jag varit hela mitt liv, så de kanske där skon sitter åt. Är nu fyllda 30 år, och är inte deprimerad över att vara själv. Men funderar ofta hur det kommer sig att man inte har hittat nån. Ja, kanske nån dag.
Daniel
