eVis eVis

jag trodde nånstans att man skulle bli lite upplyft av att ha ett medarbetarsamtal med sin chef - näe men släng allt som är negativt i ansiktet på mig, gör det! Orkar bry mig, det räcker fan med alla annan skit som jag har just nu orkar inte bry mig om att chefen har både den ena och den andra åsikten om massa saker. Ska fan byta jobb - tror att jag gjorde mitt livs misstag som bytte till detta - visst jag har lärt mig MASSOR men till vilket pris? Jag trivs inte med mina kolleger och jag trivs såå där bra med arbetsuppgifterna.

Chefen frågade vad jag trodde att jag gjorde om fem år... hur fan ska jag veta det, tidigare hade det varit en plättlätt fråga att svara på, men nu - med skit både innanför huvudet och utanpå kroppen så känns det fan som om det kvittar...

Sa i alla fall att jag är nog kvar här utan större ambitioner om min privata situation är som den är nu, annars vet jag inte, men faktum är att mina ambitioner har fallerat helt och hållet.

så....

 suckit or was it fuckit?? !!

//eVis