Utmaning - Dag 01 Presentera mig själv
Om man ska börja tidigt i livet så har jag alltid varit lite annorlunda, jag var den som sa vad jag tyckte för jag visst inte att man inte kunde göra det. Förstod inte att jag sårade andra genom att säga att jag tyckte något var fult för att jag tyckte det. Jag visste inte att man skulle ljuga för att vara snäll ...
Det har nog format mig lite - de smällar jag fick ta för att jag var ärlig på ett många gånger osmidigt sätt. Jag kan fortfarande idag har svårt för de sociala lögner som många vill ha för att må bättre själva. Jag undviker numera den sortens människor - det tar för mycket energi från mig att smila när jag egentligen har lust att kräkas.
Jag är uppvuxen med en Hälsingepappa och en Finsk mamma - en bror och kanske inte den enklaste syskonrelationen, men inte så att vi inte kan träffas - men vi är inte bästisar heller. Vi har alltid varit väldigt öppna och ärliga mot varandra som familj, tagit tag i obehagliga saker och konflikter har vi löst istället för att sopa dem under mattan eller bara ignorerar dem som många gör idag och tror att de ska försvinna av sig självt. Jag har frågat mina föräldrar senare i livet om det var deras mening att jag skulle ifrågasätta saker och folk om jag inte kände mig tillfreds med en situation eller sakfråga - och ja - de var deras mening, men oj vad man får skit för att man är ärlig, rättfram och ifrågasättande. Det är oerhört många människor som inte klarar av personer som inte är konflikträdda och starka i sin tro och åsikt. För det menar jag inte att jag kan ändra mig om jag har fel - men det krävs lika mycket styrka att erkänna ett fel som att ta upp ett!!
Mina föräldrar ställer upp i vått och torrt för ALLA som de älskar och som de kan hjälpa - ibland undrar jag om de hinner med sig själva. De är de mest omtänksamma och generösa människor jag vet om - många av mina vänner beundrar mina föräldrar för deras engagemang och att de faktiskt inte alltid sätter sig själva i första rummet, för dem är det vi barn som ska lyftas och hjälpas i alla väder. Jag vill ge den känslan och kärleken till mina barn och jag hoppas att jag lyckas så småningom.
Vi har alltid haft för vana att äta middag tillsammans hemifrån mig, detta har jag oxå försökt att föra över till min egen familj eftersom det ändå känns som om livet springer förbi oss hela tiden och då kan det vara skönt att ha en fast punkt att återvända till varje dag och slappna av och få lite återhämntning och återkoppling.
Jag har inte direkt varit en pluggkär tjej, så jag har jobbat mig dit jag är idag. Haft många olika jobb och provat mig fram till vad det är jag vill göra - jag vet nog inte än men jag känner att jag är på god väg nu i alla fall. Mitt första jobb var att dela reklam, sedan vart det Mc Donalds i Solna - hade hur kul som helst och jag tror att det även har gjort att jag är stresstålig och handlingskraftig idag. Med facit i handen så hade jag nog velat plugga eller jobba utomlands innan jag skaffade barn - men nu försöker jag istället få mina egna barn att vilja det, sår ett par frön här och där för att de ska få upp ögonen för de större möjligheterna i livet.
Det är väl jag i ett nötskal
Förmodligen aldrig nöjd utan vill alltid utvecklas och gå vidare i livet få uppleva utmaningar som formar mig till förhoppningsvis en ännu bättre människa
//eVis
Det har nog format mig lite - de smällar jag fick ta för att jag var ärlig på ett många gånger osmidigt sätt. Jag kan fortfarande idag har svårt för de sociala lögner som många vill ha för att må bättre själva. Jag undviker numera den sortens människor - det tar för mycket energi från mig att smila när jag egentligen har lust att kräkas.
Jag är uppvuxen med en Hälsingepappa och en Finsk mamma - en bror och kanske inte den enklaste syskonrelationen, men inte så att vi inte kan träffas - men vi är inte bästisar heller. Vi har alltid varit väldigt öppna och ärliga mot varandra som familj, tagit tag i obehagliga saker och konflikter har vi löst istället för att sopa dem under mattan eller bara ignorerar dem som många gör idag och tror att de ska försvinna av sig självt. Jag har frågat mina föräldrar senare i livet om det var deras mening att jag skulle ifrågasätta saker och folk om jag inte kände mig tillfreds med en situation eller sakfråga - och ja - de var deras mening, men oj vad man får skit för att man är ärlig, rättfram och ifrågasättande. Det är oerhört många människor som inte klarar av personer som inte är konflikträdda och starka i sin tro och åsikt. För det menar jag inte att jag kan ändra mig om jag har fel - men det krävs lika mycket styrka att erkänna ett fel som att ta upp ett!!
Mina föräldrar ställer upp i vått och torrt för ALLA som de älskar och som de kan hjälpa - ibland undrar jag om de hinner med sig själva. De är de mest omtänksamma och generösa människor jag vet om - många av mina vänner beundrar mina föräldrar för deras engagemang och att de faktiskt inte alltid sätter sig själva i första rummet, för dem är det vi barn som ska lyftas och hjälpas i alla väder. Jag vill ge den känslan och kärleken till mina barn och jag hoppas att jag lyckas så småningom.
Vi har alltid haft för vana att äta middag tillsammans hemifrån mig, detta har jag oxå försökt att föra över till min egen familj eftersom det ändå känns som om livet springer förbi oss hela tiden och då kan det vara skönt att ha en fast punkt att återvända till varje dag och slappna av och få lite återhämntning och återkoppling.
Jag har inte direkt varit en pluggkär tjej, så jag har jobbat mig dit jag är idag. Haft många olika jobb och provat mig fram till vad det är jag vill göra - jag vet nog inte än men jag känner att jag är på god väg nu i alla fall. Mitt första jobb var att dela reklam, sedan vart det Mc Donalds i Solna - hade hur kul som helst och jag tror att det även har gjort att jag är stresstålig och handlingskraftig idag. Med facit i handen så hade jag nog velat plugga eller jobba utomlands innan jag skaffade barn - men nu försöker jag istället få mina egna barn att vilja det, sår ett par frön här och där för att de ska få upp ögonen för de större möjligheterna i livet.
Det är väl jag i ett nötskal
Förmodligen aldrig nöjd utan vill alltid utvecklas och gå vidare i livet få uppleva utmaningar som formar mig till förhoppningsvis en ännu bättre människa
//eVis
Kommentarer
Trackback
