eVis eVis

Tror jag hinner få ett par samtal innan jag är hemma som jag ändå inte kan göra någontng åt alls, allt är lilldottern inblandad i. Tio djupa var det va?!

Väl hemma berättar stordottern att hon har fått sms av en fd klasskompis under dagen som handlar om lilldottern och hennes busringande. Jag vill prata med lilldottern om detta och det går bra ett tag, sen brister det för henne -  jag säger att jag kör hem hennes kompis om hon inte lugnar ner sig. Vi börjar om och jag förenklar det hela, det brister igen - jag säger en gång till att jag kör hem hennes kompis om hon inte skärper sig. Kortar ner det men nu håller ingenting och hon kastar sin mobil mot mig .... Kör hem lilldotterns kompis som behövt få se och höra allt.

Kommer hem och försöker prata med lilldottern om allt som hänt och hon berättar då att hennes kompis i skolan F, har fått förbud att leka med lilldottern pga det som hände i förra veckan. Jag ruttnar och ringer upp Fs mamma och förklarar för henne att vi inte alltid har ringt eller förbjudit lilldottern att träffa F bara för att F och O har busringt till lilldottern. Förklarar att jag tror att alla konflikter beror på att det finns en konkurrens situation mellan de tre och att den förstärks snarare än förminskas då F inte får vara med lilldottern, och varför läggs all skuld på lilldottern. Jo då kommer det fram att Fs mamma inte har en aning om någonting eftersom de har haft fullt skägg med sin äldsta dotter under ett helt år.

Vi avlsutar samtalet bra och jag ber henne om ursäkt i fall jag varit hetsk eller otrevligt men att jag har definitivt fått nog av att beskyllningen av alla situationen bara ligger på lilldottern - nu kommer jag kriga för henne och börja berätta allt som händer så att de andra mammorna är medvetna om vad deras döttrar gör oxå.

Ibland känns det som om det bara är vår familj som pratar med våra barn.

//eVis